Tog flyget till Kuala Lumpur den 25 jan, nar jag kom fram tog jag starshuttlebus som var det billigaste sattet att ta sig in till staden fran flygplatsen. Letade mig fram till Oasis backpackers eden pa Petaling Street som de finska grabbarna fran Koh Rong tipsat om. Jag bosatte mig dar i ett valdigt litet rum och sedan gick jag ut och kikade runt lite pa gatorna i china town. Det fanns hur mycket som helst att kopa men vid det har laget ar jag sa van att halla hart i pengarna sa jag kopte faktiskt ingenting, gick till internetcafe och somnade sent den kvallen. Dagen efter gick jag en lang promenad till tva moskeer Masjid Negara och sedan till Masjid Jamek. Kande mig som en liten myra i den stora staden, skulle behovt en annan liten myra att halla i handen bland de hoga byggnaderna omkring.
Den 27 jan bokade jag flyg till Borneo, kommer att aka till Kota Kinabalu den 2 feb och tillbaka till Kuala Lumpur den 12 feb. Sedan gick jag till Golden triangle och var pa vag till en gata vid namn Jalan Bukit Bintang for att shoppa. Hade lite svart att hitta vagen bland all trafik och hoga byggnader omkring sa jag stoppade en tjej som gick forbi for att fraga efter vagen. Agnija (Lettland) visade mig var vagen var, sedan fragade hon var jag var pa vag och jag sa att jag tankte ga till Petronas Twin Towers hon foljde med mig hela vagen dit for hon ville ocksa ga dit. Tyvarr kunde vi inte aka upp och se pa utsikten for det var fullbokat. Hon var jattetrevlig och vi fann varandra, hon bor har i Kuala Lumpur och designar klockor som saljer varlden over i stort sett http://www.may28th.me/. Hon ar kand for sina klockor i amerikanska modemagasin, vi at lunch ihop och sedan gick vi till hennes lagenhet. Agnija berattade att hon ar gravid i v. 5 och hon blev sa glad att hora att jag var barnmorska. Janis, Agnijas man kom hem och han var ocksa otroligt snall och trevlig. Pa kvallen gick vi tre till Menara Kuala Lumpur tower och sag den fantastiska utsikten over hela staden. Sedan gick vi och at pa en restaurang, det var ganska gott men min mage tycker uppenbarligen inte om malaysisk mat...
Den 28 jan tog jag bussen till Lumut for att aka ut till on Pulau Pangkor och slappna av nagra dagar. Nar jag kom fram till on var det morkt och hade borjat regna, det regnade allt kraftigare, sedan kom blixtar och aska jag satte mig att vanta pa att ta en minibuss till hotellet. Nar jag sa smaningom kom fram i osregnet till stallet jag tankte bo gick jag och lade mig att lasa en sorglig men valdigt bra bok tills jag somnade. Dagen efter gick jag till stranden medan det var lite sol, nar jag gick genom djungeln sag jag en laskig tusenfoting som jag holl pa att kliva pa. Sedan var det molnigt och jag gick tillbaka till hotellet och studerade nagra apor som huserade pa taket, sedan kom den storsta apan ner mot mig dar jag lag och laste i hangmattan och jag blev radd och holl mig pa avstand for han visade tander. Han sprang fram och valte omkull sopkorgen och borjade sedan ata av de godsaker han kunde hitta dar, han skyndade sig att stoppa i sig sa mycket han kunde sedan smog han tillbaka in i djungeln igen. Jag lade mig tillratta i hangmattan och da kom regnet, ett sadant regn jag aldrig tidigare sett. Det hallde ner och jag var sa glad att jag var under tak men i hangmattan gick inte att ligga for regnet skvatte in pa mig och min sorgliga bok om afganska kvinnors fasansfulla oden.
En tanke for upp i mitt huvud nar jag lag och laste och jag kom pa vart min nasta resa maste bli, pa kvallen satte jag mig pa ett internet cafe och forsokte boka en flygbiljett men efter 2 timmar och trytande talamod over det langsamma internet gick jag darifran till ett annat stalle. Dar satt jag och forsokte forgaves boka flygbiljetten i ytterligare 2 timmar, min alskade underbara mamma forsokte ocksa hjalpa mig men det lyckades anda inte. Jag var sa trott att jag madde illa och dessutom var det otroligt hog musik fran karaeoke och de sjong hogt och falskt sa det gjorde ont i oronen avc att lyssna pa. En malaysisk kille fragade mig en fraga som jag nog har hort minst 500 ganger denna resa: -Where are you from? jag svarade sammanbitet: -China. Den stackars killen trodde inte att jag forstod hans fraga sa han upprepade fragan. Jag svarade aterigen att jag var fran Kina. Han gick darifran.
Den 30 jan pa morgonen var det tjocka graa moln pa himlen, jag packade mina saker och lamnade Pulau Pangkor. Jag kom tillbaka till ett regningt Kuala Lumpur och som en blot katt damp jag ner hos underbara Agnija och Janis dar jag blev val emottagen. Jag och Janis gick och kopte gronsaker sedan gjorde jag och Agnija sallad tillsammans som vi at med seaweed, det blev supergott. Jag sov som en baby i deras gastrum, har nog inte sovit i en sa skon sang under hela denna resa. Tidigt pa morgonen dagen efter blev flygbiljetten antligen bokad, jag var sa lycklig somnade nagra timmar igen och dromde vackra drommar. Sedan gick jag ut och shoppade och jag hittade lite fina klader. Vi hade en trevlig kvall, jag och Agnija spelade tarning och skrattade. Den 1 feb var jag trott, men det var soligt och fint ute sa jag och Agnija lade oss i solstolarna vid swimmingpoolen och vilade. Jag tvattade klader, sedan gick vi pa en restaurang och at lunch. Sedan gick jag ut pa lite shopping men hittade inte mycket.
Jag gick till bussen som skulle till flygplatsen sent pa kvallen, en kille som jobbade dar talar da om for mig innan bussen skulle ga att firefly inte flyger fran KLIA jag maste till en annan flygplats, han oljer med mig och hjalper mig komma till en annan buss, efter en timmes bussfard och en kort svangh med taxi kommer jag till flygplatsen och ser att mitt flyg inte alls gar fran denna flygplats. Nar taxichaufforerna utanfor talar om for mig hur dyrt det ar att ta sig 50 km till KLIA borjar jag nastan grata, en malaysisk man och hans fru ser det och han tar sin bil och skjutsar mig till flygplatsen helt gratis, ibland har jag sannerligen mycket tur i oturen. Kom fram till KLIA, den ratta flygplatsen efter midnatt och sedan lade jag mig och sov nagra timmar, flyget till Borneo avgick kl.6.50 jag passade pa att skriva lite meddelanden pa facebook till min underbara familj innan jag akte mot vidare aventyr.
torsdag 27 januari 2011
onsdag 26 januari 2011
Jag fann en paradiso!!!
Koh Rong i Kambodja var paradison jag inte trodde fanns. Pa morgonen den 13 jan tog jag baten fran Sihanukville till Koh Rong island. Jag lag forst och vilade lite pa baten sedan satte jag mig bredvid Betty (Switzerland) som sag trevlig ut sa vi borjade prata om allt mojligt. Hon arbetade som dive master och berattade hur fantastiskt det ar pa Koh Rong, med glittrande ogon talade hon om dykning och det forunderliga livet som finns i havet, sa sjalvklart blev jag inspirerad att prova dykning. Jag bestamde mig spontant for att dyka med henne samma dag. Nar vi kom fram till den vackra on sag vi bufflar som badade i det turkosa havet, de dok ned under ytan och gick omkring sedan dok de upp med huvudena igen. Betty gick forst igenom lite teori om dykning, sedan tog jag pa mig den tunga dykarutrustningen och vi gick i vattnet. Det var obehagligt att ha masken pa och bara andas genom munnen, jag tankte att det har inte alls var min grej. Men jag vande mig snabbt och vi ovade de viktigaste momenten under vattnet. Fick bara lite panik en gang och var tvungen att ta mig upptill ytan och andas men sedan dok jag ner igen.
Vi at lunch och sedan akte vi ut med baten tillsammans med ett trevligt gang entusiastiska dykare mot revet dar vi skulle dyka. Betty instruerade mig hur jag skulle ta ett kliv ut i vattnet fran baten. Hon gick i forst och sedan gick jag i efter lite nervositet. Hon tog mig ned pa 12 meter och vi sag en fantastisk varld under vattnet, allt kandes for otroligt for att vara sant. Fick lite ont i orat men det blev battre, mitt forsta dyk varade i 45 min och jag hade mer luft kvar i tanken an Betty nar vi kom upp igen. Pa kvallen gick jag med Arndt (Tyskland) langs stranden i solnedgangen. Sedan satt vi och drack lite med de andra och sedan gick vi till "Cambodian peoples party" och dansade khmerdans med kambodjanerna runt ett bord till deras musik, det var valdigt kul men dansstegen har jag fortfarande ingen aning om. Sedan gick vi och badade med plankton som sag ut som gnistrande stjarnor i vattnet nar jag simmade och ovanfor oss lyste stjarnorna. Hela den har dagen kandes som en ren drom. Jag sov i dormroomet pa diveshopen och horde vagorna klucka pa natten, huset var namligen byggt ute i vattnet.
Arndt vackte mig tidigt dagen efter, vi gick till en strand och sag soluppgangen och ovade yoga pa stranden. Nar vi kom tillbaka satte jag igang med Open water kursen for att ta dykcertifikat. Dykinstruktoren var ganska snygg han hette Dennis (Tyskland), jag och Linda (Kanada) gick kursen tillsammans. Det var tur att det bara var vi tva for vi holl honom ratt upptagen de foljande dagarna. Efter teori pa formiddagen tranade vi dykovningar under vattnet. Jag traffade Jim en svensk kille som berattade viktiga saker att tanka pa nar jag ska dyka, maste medge att jag blev lite skramd. Han hade dessutom samma dag stuckit sig pa en sjoborre och fatt en tagg i fingret sa han varnade mig bland annat for att rora armar och hander nar jag dyker. Jim var riktigt snygg och sot, jag, Jim och en annan sot kille Ollie (Kanada) satt och pratade till sent pa natten.
Den 15 jan borjade vi med final examine, det var valdigt trakigt och engelska gick val sisadar med alla avancerade nya ord. Vi akte ut och dok och Linda fick en panikattack och ville inte andas genom masken nar vi var nere pa 7-8 meter. Dennis var tvungen att simma upp till ytan dar hon befann sig och jag stod kvar dar pa havsbotten och vantade det var lite laskigt, kande mig valdigt ensam dar nere och jag hade inte ens en fisk att prata med sa efter en stund simmade jag ocksa upp till ytan. Nar jag kom upp hade Linda och Dennis precis dykt ned igen men de kom upp igen och sedan dok vi ned tillsammans, Linda hade problem med att andas i masken eftersom hon hade panik igen, Dennis forsokte lugna henne och holl i masken at henne. Det blev ett valdigt misslyckat dyk och jag kande mig besviken eftersom vi inte kunnat gora alla ovningarna. Pa kvallen gjorde vi lite teori igen och jag var helt utmattad efter den handelserika dagen och blodsockret var nog pa valdigt lag niva jag borjade skaka om handerna for jag var sa hungrig. Jag och Linda gick till en restaurang tillsammans och at. Sedan satte vi oss vid en brasa pa stranden, dar traffade vi Amaia (Spanien) som Linda rest ihop med den senaste veckan. Nagra sota sma kambodjanska barn som var helt otroligt duktiga pa engelska var med oss pa stranden. Linda gick och lade sig men jag satt kvar med Amaia och pratade med henne och barnen omkring. En liten flicka satte sig i mitt kna och jag sjong "byssan lull" for henne, sedan "prastens lilla kraka" och jag tror att hon hort den forut for hon sjong med pa sitt khmersprak. Varlden ar liten, Amaia fragade var mitt fina halsband kom ifran och det visade sig att Amaia och jag hade en gemensam van, Jeremias som jag traffat i Pai, fast det ar inte han som gjort halsbandet.
Den 16 jan dok vi forst pa formiddagen, det var ett fantastiskt dyk. Allt gick bra och vi sag massa spannade saker under vattnet, det lag en bur pa botten och nagra fiskar hade fastnat i den, Dennis skar hal i buren sa fiskarna kunde simma ut. Nar vi satt ned pa botten och skulle ova nagot sag jag en sjoborre som borjade vandra upp pa Dennis simfot och sedan nar han rorde sig gick den tillbaka igen. Jag var helt lyrisk efter detta dyk. Pa eftermiddagen dok vi igen och da dok vi pa ett annat stalle med valdigt dalig sikt under vattnet men ovningarna gick bra, jag var bara valdigt radd for sjoborrarna. Vi gjorde fardigt final examine. Pa kvallen gick jag och at med Linda och Amaia sedan satt jag och Amaia vid elden och pratade, jag fastnade for henne direkt.
Den 17 jag gjorde vi klart teorifragorna till dykkursen och dykcertifikatet var fixat! Satt med Amaia och at pannkaka sedan gick vi till en annan restaurang med Linda och at varldens godaste blackfisk. Sedan kom dykinstruktoren Javier (Spanien), Ollie och en tysk kille och at, vi satt med dem och pratade pa stranden till sent pa natten.
Den 18 jag kom Amaia, vi at frukost sedan gick vi tillsammans med Kim och Leo (Holland) genom djungeln over till andra sidan on. Jag och Amaia flyttade in i en bungalow pa BGHG- Broken heart guesthouse, sedan gick vi till den underbara stranden, 8 km lang vit sandstrand med turkost vatten och inga andra manniskor. Vi badade och solade sedan at vi middag pa Jungle edge restarang. Kim och Leo gick tillbaka till andra sidan on och jag och Amaia gick till stranden dar vi beskadade den vackraste solnedgangen jag nagonsin satt, himlen och havet var full av farger och solen gick ned over havet. Traffade tva trevliga grabbar, Uge och Eelis (Finland) nar vi at senare pa kvallen, de hade ocksa kommit dit samma dag. Den 19 jan gick vi langs stranden till byn efter att vi atit frukost. Vi tog en badpaus langs vagen, nar vi kom fram till byn at vi fisk sedan kopte vi en burk sweet milk och mumsade i oss med iskaffet. Nar vi gick tillbaka sag vi solen ga ned over havet och manen stor och gul gick upp over djungeln. Vi forundrades over den helt fantastiska upplevelsen som bara vi var med om eftersom vi var den enda pa hela stranden just da. Den 20 jan var vi pa stranden hela dagen sedan sag vi solnedgangen liggandes i varsin hangmatta. Jag sov lange den natten, tror det blev 13 timmar somn. Pa morgonen den 21 gick jag till stranden och ovade Yoga, sedan tog jag en simtur i det stilla vattnet, det var en av de basta morgnarna i mitt liv. At frukost med Amaia sedan spenderade vi dagen pa stranden och sag solnedgangen i varsin hangmatta igen. Pa kvallen gick vi till niteclub en liten bar dar bartendern var bortrest sa vi fick agera bartenders sjalva, vi drack varsin ol med de finska grabbarna och nagra andra.
Det regnade lite pa morgonen nar jag vaknade den 22 jan men sedan blev det en fin dag pa stranden jag tog en lang simtur och hela dagen var vi pa stranden och njot i vart paradis, pa kvallen lag vi som vanligt i hangmattorna och sag solen ga ned. Den 23 jan var min sista dag med Amaia, efter frukost sprang jag och simmade nastan till byn och sedan tillbaka igen. Vi badade, solade och at middag. Pa kvallen gick vi till stranden nar det var morkt och simmade med plankton, vi sag ett blixtrande moln som var var over byn sa vi blev lite skramda och gick upp ur vattnet. Fran varan bungalow kunde vi se hur molnet flyttade sig och rorde sig ut over havet, vi sag det ovanfor nagra fiskebatar langs horisonten, men det var endast blixtar, ingen mullrande aska hordes. Den 24 jag tog jag farval av Amaia, det kandes valdigt sorgligt att lamna det underbara livet pa on. Vi hade delat manga tankar och kanslor med varandra under dessa dagar. Men jag ar saker pa att jag kommer att traffa henne igen, livet ar langt. Jag borjade min klattring genom djungeln och tankte att det har ar jag valdigt glad att inte pappa vet om for det var ingen latt klattring, kandes lite laskigt att gora det sjalv utifall nagot skulle handa, men allt gick val jag tappade bort stigen och var lite vilse ungefar en kvart sedan hittade jag ratt genom djungeln.
Nar jag narmade mig andra sidan kande jag mig vemodig och ville egentligen inte tillbaka till alla manniskor och stressade dykare, det kandes valigt konstigt att komma tillbaka. Jag gick till en strand och solade och badade. Sedan gick jag tillbaka till diveshopen dar baten skulle ga och tog en lang dusch, at blackfisk och sedan kom baten som skulle ta oss tillbaka till fastlandet Sihanukville. Jag satt och njot av solen och sag den ga ned over vattnet med Koh Rong bakom oss, jag kommer att aka tillbaka till den har paradison med min alskling en vacker dag och ha varan honeymoon dar. Sam (England) och Ollie satt i foren och jag gick och satte mig med dem, Ollie ar en sadan sot och gullig kille som man bara vill krama. Vi stod upp i foren i slutet av batresan innan baten anlade, det kandes som att flyga.
Nar vi kom fram hoppade vi upp pa ett lastbilsflak med vara ryggsackar och akte som riktiga asiater, det var roligt men lite osakert kandes det. Det blev valdigt stressigt nar jag kom till Sihanukville sa jag hann inte krama Ollie innan jag akte. Jag var forst tvungen att kopa en bussbiljett till Phnom Penh och sedan gora fardigt allt med dykcertifikatet. Men jag hann med allt och bussen med. Jag gick av nara flygplatsen i Phnom Penh och borjade ga, det var morkt klockan var nastan runt midnatt men jag gick anda, tuktukchauforerna blev bekymrade for mig da vagen var mork och lang sa till slut erbjod sig en av dem att skjutsa mig gratis. Nar jag kom fram till flygplatsen fick jag inte komma in eftersom den stangde over natten, det var 8 timmar kvar, mitt flyg skulle ga kl.8.35 och myggorna pa banken utanfor var hungriga. Jag gick till ett hotell over gatan och sov pa soffan i receptionen dar, kande mig som en riktig backpacker.
Vi at lunch och sedan akte vi ut med baten tillsammans med ett trevligt gang entusiastiska dykare mot revet dar vi skulle dyka. Betty instruerade mig hur jag skulle ta ett kliv ut i vattnet fran baten. Hon gick i forst och sedan gick jag i efter lite nervositet. Hon tog mig ned pa 12 meter och vi sag en fantastisk varld under vattnet, allt kandes for otroligt for att vara sant. Fick lite ont i orat men det blev battre, mitt forsta dyk varade i 45 min och jag hade mer luft kvar i tanken an Betty nar vi kom upp igen. Pa kvallen gick jag med Arndt (Tyskland) langs stranden i solnedgangen. Sedan satt vi och drack lite med de andra och sedan gick vi till "Cambodian peoples party" och dansade khmerdans med kambodjanerna runt ett bord till deras musik, det var valdigt kul men dansstegen har jag fortfarande ingen aning om. Sedan gick vi och badade med plankton som sag ut som gnistrande stjarnor i vattnet nar jag simmade och ovanfor oss lyste stjarnorna. Hela den har dagen kandes som en ren drom. Jag sov i dormroomet pa diveshopen och horde vagorna klucka pa natten, huset var namligen byggt ute i vattnet.
Arndt vackte mig tidigt dagen efter, vi gick till en strand och sag soluppgangen och ovade yoga pa stranden. Nar vi kom tillbaka satte jag igang med Open water kursen for att ta dykcertifikat. Dykinstruktoren var ganska snygg han hette Dennis (Tyskland), jag och Linda (Kanada) gick kursen tillsammans. Det var tur att det bara var vi tva for vi holl honom ratt upptagen de foljande dagarna. Efter teori pa formiddagen tranade vi dykovningar under vattnet. Jag traffade Jim en svensk kille som berattade viktiga saker att tanka pa nar jag ska dyka, maste medge att jag blev lite skramd. Han hade dessutom samma dag stuckit sig pa en sjoborre och fatt en tagg i fingret sa han varnade mig bland annat for att rora armar och hander nar jag dyker. Jim var riktigt snygg och sot, jag, Jim och en annan sot kille Ollie (Kanada) satt och pratade till sent pa natten.
Den 15 jan borjade vi med final examine, det var valdigt trakigt och engelska gick val sisadar med alla avancerade nya ord. Vi akte ut och dok och Linda fick en panikattack och ville inte andas genom masken nar vi var nere pa 7-8 meter. Dennis var tvungen att simma upp till ytan dar hon befann sig och jag stod kvar dar pa havsbotten och vantade det var lite laskigt, kande mig valdigt ensam dar nere och jag hade inte ens en fisk att prata med sa efter en stund simmade jag ocksa upp till ytan. Nar jag kom upp hade Linda och Dennis precis dykt ned igen men de kom upp igen och sedan dok vi ned tillsammans, Linda hade problem med att andas i masken eftersom hon hade panik igen, Dennis forsokte lugna henne och holl i masken at henne. Det blev ett valdigt misslyckat dyk och jag kande mig besviken eftersom vi inte kunnat gora alla ovningarna. Pa kvallen gjorde vi lite teori igen och jag var helt utmattad efter den handelserika dagen och blodsockret var nog pa valdigt lag niva jag borjade skaka om handerna for jag var sa hungrig. Jag och Linda gick till en restaurang tillsammans och at. Sedan satte vi oss vid en brasa pa stranden, dar traffade vi Amaia (Spanien) som Linda rest ihop med den senaste veckan. Nagra sota sma kambodjanska barn som var helt otroligt duktiga pa engelska var med oss pa stranden. Linda gick och lade sig men jag satt kvar med Amaia och pratade med henne och barnen omkring. En liten flicka satte sig i mitt kna och jag sjong "byssan lull" for henne, sedan "prastens lilla kraka" och jag tror att hon hort den forut for hon sjong med pa sitt khmersprak. Varlden ar liten, Amaia fragade var mitt fina halsband kom ifran och det visade sig att Amaia och jag hade en gemensam van, Jeremias som jag traffat i Pai, fast det ar inte han som gjort halsbandet.
Den 16 jan dok vi forst pa formiddagen, det var ett fantastiskt dyk. Allt gick bra och vi sag massa spannade saker under vattnet, det lag en bur pa botten och nagra fiskar hade fastnat i den, Dennis skar hal i buren sa fiskarna kunde simma ut. Nar vi satt ned pa botten och skulle ova nagot sag jag en sjoborre som borjade vandra upp pa Dennis simfot och sedan nar han rorde sig gick den tillbaka igen. Jag var helt lyrisk efter detta dyk. Pa eftermiddagen dok vi igen och da dok vi pa ett annat stalle med valdigt dalig sikt under vattnet men ovningarna gick bra, jag var bara valdigt radd for sjoborrarna. Vi gjorde fardigt final examine. Pa kvallen gick jag och at med Linda och Amaia sedan satt jag och Amaia vid elden och pratade, jag fastnade for henne direkt.
Den 17 jag gjorde vi klart teorifragorna till dykkursen och dykcertifikatet var fixat! Satt med Amaia och at pannkaka sedan gick vi till en annan restaurang med Linda och at varldens godaste blackfisk. Sedan kom dykinstruktoren Javier (Spanien), Ollie och en tysk kille och at, vi satt med dem och pratade pa stranden till sent pa natten.
Den 18 jag kom Amaia, vi at frukost sedan gick vi tillsammans med Kim och Leo (Holland) genom djungeln over till andra sidan on. Jag och Amaia flyttade in i en bungalow pa BGHG- Broken heart guesthouse, sedan gick vi till den underbara stranden, 8 km lang vit sandstrand med turkost vatten och inga andra manniskor. Vi badade och solade sedan at vi middag pa Jungle edge restarang. Kim och Leo gick tillbaka till andra sidan on och jag och Amaia gick till stranden dar vi beskadade den vackraste solnedgangen jag nagonsin satt, himlen och havet var full av farger och solen gick ned over havet. Traffade tva trevliga grabbar, Uge och Eelis (Finland) nar vi at senare pa kvallen, de hade ocksa kommit dit samma dag. Den 19 jan gick vi langs stranden till byn efter att vi atit frukost. Vi tog en badpaus langs vagen, nar vi kom fram till byn at vi fisk sedan kopte vi en burk sweet milk och mumsade i oss med iskaffet. Nar vi gick tillbaka sag vi solen ga ned over havet och manen stor och gul gick upp over djungeln. Vi forundrades over den helt fantastiska upplevelsen som bara vi var med om eftersom vi var den enda pa hela stranden just da. Den 20 jan var vi pa stranden hela dagen sedan sag vi solnedgangen liggandes i varsin hangmatta. Jag sov lange den natten, tror det blev 13 timmar somn. Pa morgonen den 21 gick jag till stranden och ovade Yoga, sedan tog jag en simtur i det stilla vattnet, det var en av de basta morgnarna i mitt liv. At frukost med Amaia sedan spenderade vi dagen pa stranden och sag solnedgangen i varsin hangmatta igen. Pa kvallen gick vi till niteclub en liten bar dar bartendern var bortrest sa vi fick agera bartenders sjalva, vi drack varsin ol med de finska grabbarna och nagra andra.
Det regnade lite pa morgonen nar jag vaknade den 22 jan men sedan blev det en fin dag pa stranden jag tog en lang simtur och hela dagen var vi pa stranden och njot i vart paradis, pa kvallen lag vi som vanligt i hangmattorna och sag solen ga ned. Den 23 jan var min sista dag med Amaia, efter frukost sprang jag och simmade nastan till byn och sedan tillbaka igen. Vi badade, solade och at middag. Pa kvallen gick vi till stranden nar det var morkt och simmade med plankton, vi sag ett blixtrande moln som var var over byn sa vi blev lite skramda och gick upp ur vattnet. Fran varan bungalow kunde vi se hur molnet flyttade sig och rorde sig ut over havet, vi sag det ovanfor nagra fiskebatar langs horisonten, men det var endast blixtar, ingen mullrande aska hordes. Den 24 jag tog jag farval av Amaia, det kandes valdigt sorgligt att lamna det underbara livet pa on. Vi hade delat manga tankar och kanslor med varandra under dessa dagar. Men jag ar saker pa att jag kommer att traffa henne igen, livet ar langt. Jag borjade min klattring genom djungeln och tankte att det har ar jag valdigt glad att inte pappa vet om for det var ingen latt klattring, kandes lite laskigt att gora det sjalv utifall nagot skulle handa, men allt gick val jag tappade bort stigen och var lite vilse ungefar en kvart sedan hittade jag ratt genom djungeln.
Nar jag narmade mig andra sidan kande jag mig vemodig och ville egentligen inte tillbaka till alla manniskor och stressade dykare, det kandes valigt konstigt att komma tillbaka. Jag gick till en strand och solade och badade. Sedan gick jag tillbaka till diveshopen dar baten skulle ga och tog en lang dusch, at blackfisk och sedan kom baten som skulle ta oss tillbaka till fastlandet Sihanukville. Jag satt och njot av solen och sag den ga ned over vattnet med Koh Rong bakom oss, jag kommer att aka tillbaka till den har paradison med min alskling en vacker dag och ha varan honeymoon dar. Sam (England) och Ollie satt i foren och jag gick och satte mig med dem, Ollie ar en sadan sot och gullig kille som man bara vill krama. Vi stod upp i foren i slutet av batresan innan baten anlade, det kandes som att flyga.
Nar vi kom fram hoppade vi upp pa ett lastbilsflak med vara ryggsackar och akte som riktiga asiater, det var roligt men lite osakert kandes det. Det blev valdigt stressigt nar jag kom till Sihanukville sa jag hann inte krama Ollie innan jag akte. Jag var forst tvungen att kopa en bussbiljett till Phnom Penh och sedan gora fardigt allt med dykcertifikatet. Men jag hann med allt och bussen med. Jag gick av nara flygplatsen i Phnom Penh och borjade ga, det var morkt klockan var nastan runt midnatt men jag gick anda, tuktukchauforerna blev bekymrade for mig da vagen var mork och lang sa till slut erbjod sig en av dem att skjutsa mig gratis. Nar jag kom fram till flygplatsen fick jag inte komma in eftersom den stangde over natten, det var 8 timmar kvar, mitt flyg skulle ga kl.8.35 och myggorna pa banken utanfor var hungriga. Jag gick till ett hotell over gatan och sov pa soffan i receptionen dar, kande mig som en riktig backpacker.
onsdag 12 januari 2011
The Kingdom of Cambodia
Efter annu en lang bussfard denna resa kom vi fram till Phnom Pehn den 5 jan pa dagen. Vi tog en tuktuk till ett mysigt hostel "Drunken Frog" vid sjon dar vi trivdes bra. Vi gick till marknaden och kopte ingredienser till sallad och frukt. Sedan gjorde vi "killersallads" och varldens godaste fruktshakes med bananer, mango och mjolk som vi njot av utanfor vart rum. Pa morgonen den 6 jan vaknade vi tidigt i ottan och bestamde oss for att aka till Siam Reap, sa vi spenderade ytterligare 6 timmar i buss. Framme i Siam Reap stod en tuktukchauffor och vantade pa oss hallandes en skylt med texten: Maya Wine and Marjukka Beer. Vi tog in pa ett dormroom for 1$ per natt. Den 7 jan bytte vi guesthouse till Golden Takeo dar vi har frukost, cyklar, tvattning av klader och fishspa inkluderat. Vi satte oss och at frukost, sedan efter lite vanda smog vi ned vara fotter i fishspa och bjod d stackars fiskarna pa frukost fran vara fotter. Sedan cyklade jag till templena omkring Ankor Wat, det var en lang dag med mycket intryck. Jag traffade nagra apor som jag bjod pa notter som de tog direkt fran min hand. Sedan klattrade de upp pa min cykel och hangde i cykelkorgen for att ta notter direkt fran pasen jag hade dar. De sag sa sota och oskyldiga ut sa jag lat dem fa sitta dar en stund. Sedan fortsatte jag min cykeltur till de olika templen, det blev en lang dag, jag traffade nagra trevliga grabbar langs vagen som ocksa cyklade sedan traffade jag dem i stort sett i varenda tempel. Nar jag kom tillbaka till staden var jag sa trott och slut och jag hittade inte tillbaka till vart hostel, cyklade runt omkring i omradet och fragade ungefar 10 personer innan jag till slut gratfardig och utmattad hittade tillbaka.
Den 8 jan cyklade jag till Ankor Wat och gick in i det stora och kandaste av templen och det var verkligen pampigt. Jag cyklade till en sjo utanfor templena. Pa kvallen sag jag och Marjukka solnedgangen fran floden inne i Siam Reap. Den 9 jan cyklade vi till ett stalle utanfor dar vi kunde ta en bat till en flytande by utanfor Siam Reap, det var en avskyvard battur som vi angrade dyrt och heligt att vi betalat for. Manniskorna dar hade en ormfarm, dvs ormar instangda i en bur. Samt emn fisk farm och en krokodilfarm. De anvande de stackars djuren for att gora vaskor och planbocker av som de salde till dumma turister. Barnen som bodde i byn paddlade runt i sma baljor med ormar om halsen med utdragna tander och sa de ville fa betalt av turister for att de skulle fa halla ormarna. Helt fruktansvart att turister betalar for sadant djurplageri och barnarbete.
Jag och Marjukka gick upp kl.04 pa morgonen den 10 jan och cyklade till Ankor Wat for att se soluppgangen. Vi gick pa den gamla bron i morkret med stjarnhimlen ovanfor oss, vi gick in i templet och jag lyste vagen med min ficklampa. Vi traffade tva andra turister men forovrigt var templet ode. Vi gick upp for en trappa dar vi inte fick ga egentligen, sedan klattrade vi upp for annu en trappa dar passage inte var tillaten tills vi kom till det hogsta tornet i Anjkor Wat, dar horde vi fladdermoss flyga omkring ovanfor vara huvuden och sag de svarta silhuetterna, vi fick lysa oss fram med ficklampa inne i templet. Sedan gick vi tillbaka over bron igen och stannade dar alla andra turister satt och skulle se soluppgangen over templet men det var inte sarskilt speciellt att sitta dar med alla kamerablixtar och den stora folksamlingen med turister. Soluppgangen var dessutom inte sarskilt enastaende. Vi cyklade till vallgraven runt templet, dar traffade vi pa en apa som kom springande mot Marjukka och visade tanderna nar hon holl fram noter som hon ville ge apan, han rev sonder hennes pase och tog hela notpasen och en tomat. Sedan satt han surt och blangde pa oss medan han oforskamt tuggade i sig den stulna tomaten. Vi gick darifran och lade oss och forsokte sova under ett trad vid vattnet men vi vacktes snart av myror som bet oss. Vi fick lov att ge oss av och cykla runt bland templena fast vi var trotta och slut av att ha gatt upp alldeles for tidigt pa morgonen. Pa kvallen tog jag sovbussen till Sihanukville och lamnade Marjukka som skulle ta en senare buss till Phnom Pehn for att soka visum till Thailand. Jag sov gott hela bussfarden, visste knappt att jag var pa en buss nar jag vaknade.
Jag kom fram till Sihanukville den 11 jan, tog en tuktuk tillsammans med ett par andra turister och sedan tog jag in pa ett dormroom pa Utopia guesthouse. Jag at mango och bananer till frukost sedan nar jag var pa vag till stranden hor jag nagon ropa Maya. Det ar Malin en jobbarkompis fran aldrepsykiatrin som kanner igen mig. Jag, Malin och hennes pojkvan Piotr gick sedan langs stranden till Otres beach och solade och badade. Sedan at vi middag. Pa Utopia dar jag skulle forsoka sova var det fest till 2 pa natten, jag sov med oronproppar. Nar jag vaknade den 12 jan gick jag till marknaden, sedan gick jag till sokha beach. En lugn fin strand dar jag var resten av dagen. sedan traffade jag Malin och Piotr pa Serendipidy beach. Vi drack lite drinkar och nu ska vi ut igen och sippa pa nagonting gott. Saknar manga manniskor nu bade hemma och over hela varlden men jag har nagra projekt kvar har innan jag ar fardig med denna del av varlden. Marjukka ar kvar i Phnom Phen och vantar pa visum till Thailand, hoppas att hon kommer till Koh Rong island dar jag ska ta baten imorgon bitti och bara slappna av pa forhoppningsvis en paradiso i nagra dagar.
Den 8 jan cyklade jag till Ankor Wat och gick in i det stora och kandaste av templen och det var verkligen pampigt. Jag cyklade till en sjo utanfor templena. Pa kvallen sag jag och Marjukka solnedgangen fran floden inne i Siam Reap. Den 9 jan cyklade vi till ett stalle utanfor dar vi kunde ta en bat till en flytande by utanfor Siam Reap, det var en avskyvard battur som vi angrade dyrt och heligt att vi betalat for. Manniskorna dar hade en ormfarm, dvs ormar instangda i en bur. Samt emn fisk farm och en krokodilfarm. De anvande de stackars djuren for att gora vaskor och planbocker av som de salde till dumma turister. Barnen som bodde i byn paddlade runt i sma baljor med ormar om halsen med utdragna tander och sa de ville fa betalt av turister for att de skulle fa halla ormarna. Helt fruktansvart att turister betalar for sadant djurplageri och barnarbete.
Jag och Marjukka gick upp kl.04 pa morgonen den 10 jan och cyklade till Ankor Wat for att se soluppgangen. Vi gick pa den gamla bron i morkret med stjarnhimlen ovanfor oss, vi gick in i templet och jag lyste vagen med min ficklampa. Vi traffade tva andra turister men forovrigt var templet ode. Vi gick upp for en trappa dar vi inte fick ga egentligen, sedan klattrade vi upp for annu en trappa dar passage inte var tillaten tills vi kom till det hogsta tornet i Anjkor Wat, dar horde vi fladdermoss flyga omkring ovanfor vara huvuden och sag de svarta silhuetterna, vi fick lysa oss fram med ficklampa inne i templet. Sedan gick vi tillbaka over bron igen och stannade dar alla andra turister satt och skulle se soluppgangen over templet men det var inte sarskilt speciellt att sitta dar med alla kamerablixtar och den stora folksamlingen med turister. Soluppgangen var dessutom inte sarskilt enastaende. Vi cyklade till vallgraven runt templet, dar traffade vi pa en apa som kom springande mot Marjukka och visade tanderna nar hon holl fram noter som hon ville ge apan, han rev sonder hennes pase och tog hela notpasen och en tomat. Sedan satt han surt och blangde pa oss medan han oforskamt tuggade i sig den stulna tomaten. Vi gick darifran och lade oss och forsokte sova under ett trad vid vattnet men vi vacktes snart av myror som bet oss. Vi fick lov att ge oss av och cykla runt bland templena fast vi var trotta och slut av att ha gatt upp alldeles for tidigt pa morgonen. Pa kvallen tog jag sovbussen till Sihanukville och lamnade Marjukka som skulle ta en senare buss till Phnom Pehn for att soka visum till Thailand. Jag sov gott hela bussfarden, visste knappt att jag var pa en buss nar jag vaknade.
Jag kom fram till Sihanukville den 11 jan, tog en tuktuk tillsammans med ett par andra turister och sedan tog jag in pa ett dormroom pa Utopia guesthouse. Jag at mango och bananer till frukost sedan nar jag var pa vag till stranden hor jag nagon ropa Maya. Det ar Malin en jobbarkompis fran aldrepsykiatrin som kanner igen mig. Jag, Malin och hennes pojkvan Piotr gick sedan langs stranden till Otres beach och solade och badade. Sedan at vi middag. Pa Utopia dar jag skulle forsoka sova var det fest till 2 pa natten, jag sov med oronproppar. Nar jag vaknade den 12 jan gick jag till marknaden, sedan gick jag till sokha beach. En lugn fin strand dar jag var resten av dagen. sedan traffade jag Malin och Piotr pa Serendipidy beach. Vi drack lite drinkar och nu ska vi ut igen och sippa pa nagonting gott. Saknar manga manniskor nu bade hemma och over hela varlden men jag har nagra projekt kvar har innan jag ar fardig med denna del av varlden. Marjukka ar kvar i Phnom Phen och vantar pa visum till Thailand, hoppas att hon kommer till Koh Rong island dar jag ska ta baten imorgon bitti och bara slappna av pa forhoppningsvis en paradiso i nagra dagar.
tisdag 4 januari 2011
Jag och Mar Jukka drar soderut
Vi kom tillbaka for tredje gangen den har resan till Hanoi tidigt pa morgonen den 27 dec. Vi tog oss in till the old quarter till ett backpacker hostel dar vi at frukost och kopte bussbiljett soderut i Vietnam. Sedan kopte jag en ny kamera och vi gick runt lite i staden for att fordriva tiden. Pa kvallen tog vi en sovbuss till Hoi An. Vi kom fram till Hoi An pa dagen den 28 dec det var en mysig stad men vi borjade bada bli trotta pa Vietnam vid det har laget. Allt verkar bara handla om pengar, i stort sett den enda kontakt man far med vietnameserna ar nar de vill att man ska kopa nagot, ta motorcykeltaxi eller ata pa restaurang osv. Den 29 dec vaknade jag och var forkyld, jag skrev brev och skickade vykort till Sverige. Sedan hyrde vi cyklar och cyklade till Cua Dai beach. Antligen var vi pa en strand, det tog oss tva manader. Vi lyssnade pa havets brus och samlade snackor. Jag gick till en skraddare och sydde upp en klanning som jag aldrig blev riktigt nojd med, fastan de andrade den 4-5 ganger. Vi firade nyar i inne i centrum i Hoi An. Inget stort nyarsfirande, men vi hade ganska kul anda stod pa gatan och dansade med nagra andra turister. Vi traffade lilla Alois (Frankrike) han ville ocksa hitta ett party nagonstans sa jag tog honom med pa pakethallaren och vi vinglade runt pa gatorna och fragade vart partyt var nagonstans. Men de var inget party efter kl.02 sa jag och Marjukka cyklade hem och sov sa smaningom.
Den 1 jan 2011 akte vi sovbuss till Muine, vi kom fram den 2 jan och det visade sig vara en annu mysigare stad. Stranden var underbar med palmer, vit sand och annu vackrarte snackor ca 20 km lang. Vi spenderade forsta dagen pa stranden. Tog in pa det billigaste men tyvarr aven kansk ett av det skabbigaste rum som fanns i Muine. Vi fick slass mot bade mygg och myror. Vi at pa en restaurang pa kvallen dar maten tog over en timme att fa, efersom de glomt bort oss. Vi traffade nagra galna ryssar fran Sibirien som satt vid bordet bredvid och de bjod oss pa Rom och Baccardi.Var de pa rstaurangen gjorde av nota efterat vet vi inte, for vi gick efter vi atit fardigt och sedan kom medbrottslingen Michael (Sibirien) och skjutsade oss pa mc till varat rum. Den 3 jan vaknade vi tidigt pa morgonen och drog ut och sprang langs stranden, sedan avslutade vi med yoga. Vi hyrde cyklar och cyklade till marknaden och kopte ingredienser till sallad och bananer saklart. Sedan cyklade vi till stranden och tillbringade resten av dagen vid vattnet. Pa kvallen kopte vi kokt ris for 5000 dong (ca 2 kr) fran en restaurang och at med mjolk eftersom vi inte ville vaxla in mer vietnamesiska dong. Den 4 jan lamnade vi Muine och akte till Saigon for att antligen ta oss vidare mot nasta land. Det regnade pa vagen in till Saigon och plotsligt fick bussen vattenplaning! Vi aker over till andra korfaltet dar den motande trafiken med alla motorcyklar kom i flygande fart, men bussen gick att bromsa. Nar bussen backade ut kom en kvinna pa motorcykel i full fart och var otroligt nara att kora in i bakanden pa bussen dar jag och Marjukka satt och vi holl pa att bli vittne till en vietnamesisk kvinnas dod i trafiken men hon hann bromsa in och svanga at sidan innan hon krockade med oss.
Val framme Saigon hade vi knappt nagra pengar kvar, vi kopte nudlar och kakor for att matta vara hungriga magar med vara sista vietnamesiska slantar, vi satt utanfor pa gatan vid ett litt plastbord och studerade alla mopeder som akte forbi.Sedan satt vi och vantade pa att bussen skulle komma men den kom aldrig och reseforetaget stangde kontoret och lamnade oss. Vi letade fortvivlat efter bussen och fragade runt var den kunde ga ifran, till slut efter mycket stress och svettiga pannor fann vi ett gamg som satt och vantade pa bussen till Phnom Phen i Kambodja. Strax innan avfard gar jag pa toaletten, nar jag ska oppna toalettdorren gar det inte! En tjej pa utsidan forsoker hjalpa mig, vi skjuter dorren at ett hall men det visar sig vara helt fel hall och dorren fastnar. Sedan kommer nagra killar pa utsidan och sager: Dont worry, we will try to help you! och jag tanker: TRY!? De ska FORSOKA hjalpa mig!? Det har ar inte sant och jag kanner paniken borja vaxa, skulle helst av allt vilja sla sonder dorren och bryta mig ut men jag behaller lugnet. Det ar ingen fracsh och trevlig toalett jag spenderar mina sista minuter i Saigon pa, och klaustrofobi just nu ar bara fornamnet, det finns inte ens ett fonster dar. Sedan hor jag en vietnamesisk tjej pa utsidan som kommer och lyckas oppna den dorren. Med en djup suck av lattnad stiger jag ut i friheten igen.
Den 1 jan 2011 akte vi sovbuss till Muine, vi kom fram den 2 jan och det visade sig vara en annu mysigare stad. Stranden var underbar med palmer, vit sand och annu vackrarte snackor ca 20 km lang. Vi spenderade forsta dagen pa stranden. Tog in pa det billigaste men tyvarr aven kansk ett av det skabbigaste rum som fanns i Muine. Vi fick slass mot bade mygg och myror. Vi at pa en restaurang pa kvallen dar maten tog over en timme att fa, efersom de glomt bort oss. Vi traffade nagra galna ryssar fran Sibirien som satt vid bordet bredvid och de bjod oss pa Rom och Baccardi.Var de pa rstaurangen gjorde av nota efterat vet vi inte, for vi gick efter vi atit fardigt och sedan kom medbrottslingen Michael (Sibirien) och skjutsade oss pa mc till varat rum. Den 3 jan vaknade vi tidigt pa morgonen och drog ut och sprang langs stranden, sedan avslutade vi med yoga. Vi hyrde cyklar och cyklade till marknaden och kopte ingredienser till sallad och bananer saklart. Sedan cyklade vi till stranden och tillbringade resten av dagen vid vattnet. Pa kvallen kopte vi kokt ris for 5000 dong (ca 2 kr) fran en restaurang och at med mjolk eftersom vi inte ville vaxla in mer vietnamesiska dong. Den 4 jan lamnade vi Muine och akte till Saigon for att antligen ta oss vidare mot nasta land. Det regnade pa vagen in till Saigon och plotsligt fick bussen vattenplaning! Vi aker over till andra korfaltet dar den motande trafiken med alla motorcyklar kom i flygande fart, men bussen gick att bromsa. Nar bussen backade ut kom en kvinna pa motorcykel i full fart och var otroligt nara att kora in i bakanden pa bussen dar jag och Marjukka satt och vi holl pa att bli vittne till en vietnamesisk kvinnas dod i trafiken men hon hann bromsa in och svanga at sidan innan hon krockade med oss.
Val framme Saigon hade vi knappt nagra pengar kvar, vi kopte nudlar och kakor for att matta vara hungriga magar med vara sista vietnamesiska slantar, vi satt utanfor pa gatan vid ett litt plastbord och studerade alla mopeder som akte forbi.Sedan satt vi och vantade pa att bussen skulle komma men den kom aldrig och reseforetaget stangde kontoret och lamnade oss. Vi letade fortvivlat efter bussen och fragade runt var den kunde ga ifran, till slut efter mycket stress och svettiga pannor fann vi ett gamg som satt och vantade pa bussen till Phnom Phen i Kambodja. Strax innan avfard gar jag pa toaletten, nar jag ska oppna toalettdorren gar det inte! En tjej pa utsidan forsoker hjalpa mig, vi skjuter dorren at ett hall men det visar sig vara helt fel hall och dorren fastnar. Sedan kommer nagra killar pa utsidan och sager: Dont worry, we will try to help you! och jag tanker: TRY!? De ska FORSOKA hjalpa mig!? Det har ar inte sant och jag kanner paniken borja vaxa, skulle helst av allt vilja sla sonder dorren och bryta mig ut men jag behaller lugnet. Det ar ingen fracsh och trevlig toalett jag spenderar mina sista minuter i Saigon pa, och klaustrofobi just nu ar bara fornamnet, det finns inte ens ett fonster dar. Sedan hor jag en vietnamesisk tjej pa utsidan som kommer och lyckas oppna den dorren. Med en djup suck av lattnad stiger jag ut i friheten igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)