Koh Rong i Kambodja var paradison jag inte trodde fanns. Pa morgonen den 13 jan tog jag baten fran Sihanukville till Koh Rong island. Jag lag forst och vilade lite pa baten sedan satte jag mig bredvid Betty (Switzerland) som sag trevlig ut sa vi borjade prata om allt mojligt. Hon arbetade som dive master och berattade hur fantastiskt det ar pa Koh Rong, med glittrande ogon talade hon om dykning och det forunderliga livet som finns i havet, sa sjalvklart blev jag inspirerad att prova dykning. Jag bestamde mig spontant for att dyka med henne samma dag. Nar vi kom fram till den vackra on sag vi bufflar som badade i det turkosa havet, de dok ned under ytan och gick omkring sedan dok de upp med huvudena igen. Betty gick forst igenom lite teori om dykning, sedan tog jag pa mig den tunga dykarutrustningen och vi gick i vattnet. Det var obehagligt att ha masken pa och bara andas genom munnen, jag tankte att det har inte alls var min grej. Men jag vande mig snabbt och vi ovade de viktigaste momenten under vattnet. Fick bara lite panik en gang och var tvungen att ta mig upptill ytan och andas men sedan dok jag ner igen.
Vi at lunch och sedan akte vi ut med baten tillsammans med ett trevligt gang entusiastiska dykare mot revet dar vi skulle dyka. Betty instruerade mig hur jag skulle ta ett kliv ut i vattnet fran baten. Hon gick i forst och sedan gick jag i efter lite nervositet. Hon tog mig ned pa 12 meter och vi sag en fantastisk varld under vattnet, allt kandes for otroligt for att vara sant. Fick lite ont i orat men det blev battre, mitt forsta dyk varade i 45 min och jag hade mer luft kvar i tanken an Betty nar vi kom upp igen. Pa kvallen gick jag med Arndt (Tyskland) langs stranden i solnedgangen. Sedan satt vi och drack lite med de andra och sedan gick vi till "Cambodian peoples party" och dansade khmerdans med kambodjanerna runt ett bord till deras musik, det var valdigt kul men dansstegen har jag fortfarande ingen aning om. Sedan gick vi och badade med plankton som sag ut som gnistrande stjarnor i vattnet nar jag simmade och ovanfor oss lyste stjarnorna. Hela den har dagen kandes som en ren drom. Jag sov i dormroomet pa diveshopen och horde vagorna klucka pa natten, huset var namligen byggt ute i vattnet.
Arndt vackte mig tidigt dagen efter, vi gick till en strand och sag soluppgangen och ovade yoga pa stranden. Nar vi kom tillbaka satte jag igang med Open water kursen for att ta dykcertifikat. Dykinstruktoren var ganska snygg han hette Dennis (Tyskland), jag och Linda (Kanada) gick kursen tillsammans. Det var tur att det bara var vi tva for vi holl honom ratt upptagen de foljande dagarna. Efter teori pa formiddagen tranade vi dykovningar under vattnet. Jag traffade Jim en svensk kille som berattade viktiga saker att tanka pa nar jag ska dyka, maste medge att jag blev lite skramd. Han hade dessutom samma dag stuckit sig pa en sjoborre och fatt en tagg i fingret sa han varnade mig bland annat for att rora armar och hander nar jag dyker. Jim var riktigt snygg och sot, jag, Jim och en annan sot kille Ollie (Kanada) satt och pratade till sent pa natten.
Den 15 jan borjade vi med final examine, det var valdigt trakigt och engelska gick val sisadar med alla avancerade nya ord. Vi akte ut och dok och Linda fick en panikattack och ville inte andas genom masken nar vi var nere pa 7-8 meter. Dennis var tvungen att simma upp till ytan dar hon befann sig och jag stod kvar dar pa havsbotten och vantade det var lite laskigt, kande mig valdigt ensam dar nere och jag hade inte ens en fisk att prata med sa efter en stund simmade jag ocksa upp till ytan. Nar jag kom upp hade Linda och Dennis precis dykt ned igen men de kom upp igen och sedan dok vi ned tillsammans, Linda hade problem med att andas i masken eftersom hon hade panik igen, Dennis forsokte lugna henne och holl i masken at henne. Det blev ett valdigt misslyckat dyk och jag kande mig besviken eftersom vi inte kunnat gora alla ovningarna. Pa kvallen gjorde vi lite teori igen och jag var helt utmattad efter den handelserika dagen och blodsockret var nog pa valdigt lag niva jag borjade skaka om handerna for jag var sa hungrig. Jag och Linda gick till en restaurang tillsammans och at. Sedan satte vi oss vid en brasa pa stranden, dar traffade vi Amaia (Spanien) som Linda rest ihop med den senaste veckan. Nagra sota sma kambodjanska barn som var helt otroligt duktiga pa engelska var med oss pa stranden. Linda gick och lade sig men jag satt kvar med Amaia och pratade med henne och barnen omkring. En liten flicka satte sig i mitt kna och jag sjong "byssan lull" for henne, sedan "prastens lilla kraka" och jag tror att hon hort den forut for hon sjong med pa sitt khmersprak. Varlden ar liten, Amaia fragade var mitt fina halsband kom ifran och det visade sig att Amaia och jag hade en gemensam van, Jeremias som jag traffat i Pai, fast det ar inte han som gjort halsbandet.
Den 16 jan dok vi forst pa formiddagen, det var ett fantastiskt dyk. Allt gick bra och vi sag massa spannade saker under vattnet, det lag en bur pa botten och nagra fiskar hade fastnat i den, Dennis skar hal i buren sa fiskarna kunde simma ut. Nar vi satt ned pa botten och skulle ova nagot sag jag en sjoborre som borjade vandra upp pa Dennis simfot och sedan nar han rorde sig gick den tillbaka igen. Jag var helt lyrisk efter detta dyk. Pa eftermiddagen dok vi igen och da dok vi pa ett annat stalle med valdigt dalig sikt under vattnet men ovningarna gick bra, jag var bara valdigt radd for sjoborrarna. Vi gjorde fardigt final examine. Pa kvallen gick jag och at med Linda och Amaia sedan satt jag och Amaia vid elden och pratade, jag fastnade for henne direkt.
Den 17 jag gjorde vi klart teorifragorna till dykkursen och dykcertifikatet var fixat! Satt med Amaia och at pannkaka sedan gick vi till en annan restaurang med Linda och at varldens godaste blackfisk. Sedan kom dykinstruktoren Javier (Spanien), Ollie och en tysk kille och at, vi satt med dem och pratade pa stranden till sent pa natten.
Den 18 jag kom Amaia, vi at frukost sedan gick vi tillsammans med Kim och Leo (Holland) genom djungeln over till andra sidan on. Jag och Amaia flyttade in i en bungalow pa BGHG- Broken heart guesthouse, sedan gick vi till den underbara stranden, 8 km lang vit sandstrand med turkost vatten och inga andra manniskor. Vi badade och solade sedan at vi middag pa Jungle edge restarang. Kim och Leo gick tillbaka till andra sidan on och jag och Amaia gick till stranden dar vi beskadade den vackraste solnedgangen jag nagonsin satt, himlen och havet var full av farger och solen gick ned over havet. Traffade tva trevliga grabbar, Uge och Eelis (Finland) nar vi at senare pa kvallen, de hade ocksa kommit dit samma dag. Den 19 jan gick vi langs stranden till byn efter att vi atit frukost. Vi tog en badpaus langs vagen, nar vi kom fram till byn at vi fisk sedan kopte vi en burk sweet milk och mumsade i oss med iskaffet. Nar vi gick tillbaka sag vi solen ga ned over havet och manen stor och gul gick upp over djungeln. Vi forundrades over den helt fantastiska upplevelsen som bara vi var med om eftersom vi var den enda pa hela stranden just da. Den 20 jan var vi pa stranden hela dagen sedan sag vi solnedgangen liggandes i varsin hangmatta. Jag sov lange den natten, tror det blev 13 timmar somn. Pa morgonen den 21 gick jag till stranden och ovade Yoga, sedan tog jag en simtur i det stilla vattnet, det var en av de basta morgnarna i mitt liv. At frukost med Amaia sedan spenderade vi dagen pa stranden och sag solnedgangen i varsin hangmatta igen. Pa kvallen gick vi till niteclub en liten bar dar bartendern var bortrest sa vi fick agera bartenders sjalva, vi drack varsin ol med de finska grabbarna och nagra andra.
Det regnade lite pa morgonen nar jag vaknade den 22 jan men sedan blev det en fin dag pa stranden jag tog en lang simtur och hela dagen var vi pa stranden och njot i vart paradis, pa kvallen lag vi som vanligt i hangmattorna och sag solen ga ned. Den 23 jan var min sista dag med Amaia, efter frukost sprang jag och simmade nastan till byn och sedan tillbaka igen. Vi badade, solade och at middag. Pa kvallen gick vi till stranden nar det var morkt och simmade med plankton, vi sag ett blixtrande moln som var var over byn sa vi blev lite skramda och gick upp ur vattnet. Fran varan bungalow kunde vi se hur molnet flyttade sig och rorde sig ut over havet, vi sag det ovanfor nagra fiskebatar langs horisonten, men det var endast blixtar, ingen mullrande aska hordes. Den 24 jag tog jag farval av Amaia, det kandes valdigt sorgligt att lamna det underbara livet pa on. Vi hade delat manga tankar och kanslor med varandra under dessa dagar. Men jag ar saker pa att jag kommer att traffa henne igen, livet ar langt. Jag borjade min klattring genom djungeln och tankte att det har ar jag valdigt glad att inte pappa vet om for det var ingen latt klattring, kandes lite laskigt att gora det sjalv utifall nagot skulle handa, men allt gick val jag tappade bort stigen och var lite vilse ungefar en kvart sedan hittade jag ratt genom djungeln.
Nar jag narmade mig andra sidan kande jag mig vemodig och ville egentligen inte tillbaka till alla manniskor och stressade dykare, det kandes valigt konstigt att komma tillbaka. Jag gick till en strand och solade och badade. Sedan gick jag tillbaka till diveshopen dar baten skulle ga och tog en lang dusch, at blackfisk och sedan kom baten som skulle ta oss tillbaka till fastlandet Sihanukville. Jag satt och njot av solen och sag den ga ned over vattnet med Koh Rong bakom oss, jag kommer att aka tillbaka till den har paradison med min alskling en vacker dag och ha varan honeymoon dar. Sam (England) och Ollie satt i foren och jag gick och satte mig med dem, Ollie ar en sadan sot och gullig kille som man bara vill krama. Vi stod upp i foren i slutet av batresan innan baten anlade, det kandes som att flyga.
Nar vi kom fram hoppade vi upp pa ett lastbilsflak med vara ryggsackar och akte som riktiga asiater, det var roligt men lite osakert kandes det. Det blev valdigt stressigt nar jag kom till Sihanukville sa jag hann inte krama Ollie innan jag akte. Jag var forst tvungen att kopa en bussbiljett till Phnom Penh och sedan gora fardigt allt med dykcertifikatet. Men jag hann med allt och bussen med. Jag gick av nara flygplatsen i Phnom Penh och borjade ga, det var morkt klockan var nastan runt midnatt men jag gick anda, tuktukchauforerna blev bekymrade for mig da vagen var mork och lang sa till slut erbjod sig en av dem att skjutsa mig gratis. Nar jag kom fram till flygplatsen fick jag inte komma in eftersom den stangde over natten, det var 8 timmar kvar, mitt flyg skulle ga kl.8.35 och myggorna pa banken utanfor var hungriga. Jag gick till ett hotell over gatan och sov pa soffan i receptionen dar, kande mig som en riktig backpacker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar