Jag och Mar Jukka drar soderut

Vi kom tillbaka for tredje gangen den har resan till Hanoi tidigt pa morgonen den 27 dec. Vi tog oss in till the old quarter till ett backpacker hostel dar vi at frukost och kopte bussbiljett soderut i Vietnam. Sedan kopte jag en ny kamera och vi gick runt lite i staden for att fordriva tiden. Pa kvallen tog vi en sovbuss till Hoi An. Vi kom fram till Hoi An pa dagen den 28 dec det var en mysig stad men vi borjade bada bli trotta pa Vietnam vid det har laget. Allt verkar bara handla om pengar, i stort sett den enda kontakt man far med vietnameserna ar nar de vill att man ska kopa nagot, ta motorcykeltaxi eller ata pa restaurang osv. Den 29 dec vaknade jag och var forkyld, jag skrev brev och skickade vykort till Sverige. Sedan hyrde vi cyklar och cyklade till Cua Dai beach. Antligen var vi pa en strand, det tog oss tva manader. Vi lyssnade pa havets brus och samlade snackor. Jag gick till en skraddare och sydde upp en klanning som jag aldrig blev riktigt nojd med, fastan de andrade den 4-5 ganger. Vi firade nyar i inne i centrum i Hoi An. Inget stort nyarsfirande, men vi hade ganska kul anda stod pa gatan och dansade med nagra andra turister. Vi traffade lilla Alois (Frankrike) han ville ocksa hitta ett party nagonstans sa jag tog honom med pa pakethallaren och vi vinglade runt pa gatorna och fragade vart partyt var nagonstans. Men de var inget party efter kl.02 sa jag och Marjukka cyklade hem och sov sa smaningom.

Den 1 jan 2011 akte vi sovbuss till Muine, vi kom fram den 2 jan och det visade sig vara en annu mysigare stad. Stranden var underbar med palmer, vit sand och annu vackrarte snackor ca 20 km lang. Vi spenderade forsta dagen pa stranden. Tog in pa det billigaste men tyvarr aven kansk ett av det skabbigaste rum som  fanns i Muine. Vi fick slass mot bade mygg och myror. Vi at pa en restaurang pa kvallen dar maten tog over en timme att fa, efersom de glomt bort oss. Vi traffade nagra galna ryssar fran Sibirien som satt vid bordet bredvid och de bjod oss pa Rom och Baccardi.Var de pa rstaurangen gjorde av nota efterat vet vi inte, for vi gick efter vi atit fardigt och sedan kom medbrottslingen Michael (Sibirien) och skjutsade oss pa mc till varat rum.  Den 3 jan vaknade vi tidigt pa morgonen och drog ut och sprang langs stranden, sedan avslutade vi med yoga. Vi hyrde cyklar och cyklade till marknaden och kopte ingredienser till sallad och bananer saklart. Sedan cyklade vi till stranden och tillbringade resten av dagen vid vattnet. Pa kvallen kopte vi kokt ris for 5000 dong (ca 2 kr) fran en restaurang och at med mjolk eftersom vi inte ville vaxla in mer vietnamesiska dong. Den 4 jan lamnade vi Muine och akte till Saigon for att antligen ta oss vidare mot nasta land. Det regnade pa vagen in till Saigon och plotsligt fick bussen vattenplaning! Vi aker over till andra korfaltet dar den motande trafiken med alla motorcyklar  kom i flygande fart, men bussen gick att bromsa. Nar bussen backade ut kom en kvinna pa motorcykel i full fart och var otroligt nara att kora in i bakanden pa bussen dar jag och Marjukka satt och vi holl pa att bli vittne till en vietnamesisk kvinnas dod i trafiken men hon hann bromsa in och svanga at sidan innan hon krockade med oss.

Val framme Saigon hade vi knappt nagra pengar kvar, vi kopte nudlar och kakor for att matta vara hungriga magar med vara sista vietnamesiska slantar, vi satt utanfor pa gatan vid ett litt plastbord och studerade alla mopeder som akte forbi.Sedan satt vi och vantade pa att bussen skulle komma men den kom aldrig och reseforetaget stangde kontoret och lamnade oss. Vi letade fortvivlat efter bussen och fragade runt var den kunde ga ifran, till slut efter mycket stress och svettiga pannor fann vi ett gamg som satt och vantade pa bussen till Phnom Phen i Kambodja. Strax innan avfard gar jag pa toaletten, nar jag ska oppna toalettdorren gar det inte! En tjej pa utsidan forsoker hjalpa mig, vi skjuter dorren at ett hall men det visar sig vara helt fel hall och dorren fastnar. Sedan kommer nagra killar pa utsidan och sager: Dont worry, we will try to help you! och jag tanker: TRY!? De ska FORSOKA hjalpa mig!? Det har ar inte sant och jag kanner paniken borja vaxa, skulle helst av allt vilja sla sonder dorren och bryta mig ut men jag behaller lugnet. Det ar ingen fracsh och trevlig toalett jag spenderar mina sista minuter i Saigon pa, och klaustrofobi just nu ar bara fornamnet, det finns inte ens ett fonster dar. Sedan hor jag en vietnamesisk tjej pa utsidan som kommer och lyckas oppna den dorren. Med en djup suck av lattnad stiger jag ut i friheten igen.