Julen i Sapa

Det var stralasnde solsken pa julaftons morgon, helt underbart! Jag och Mar Jukka hade planerat att hyra motorcykel och aka till nagon by i utanfor Sapa. Vi var och tittade efter jackor och da dok varan van Martin som vi traffat pa Cat ba island upp i affaren. Vara planer andrades darfor till att fira jul med honom och hans vanner. Vi gick till en liten farm och njot av solen och den fantastiska utsikten med hoga berg som reste sig over de sma risodlingarna nedanfor. Sma smutsiga vietnamesiska barn sprang omkring och lekte omkring oss. Vi vandrade runt odlingarna i vara nyinkopta lila stovlar och andades in naturen. Nar solen borjade ga ned gick vi tillbaka. Langs vagen vaxte anglatrumpet, vi plockade de vackra blomklockorna for att ha inne pa hotellrummet, det skulle ge vackra drommar till natten. Vi gjorde var egen risgrynsgrot med ris som vi kopt pa marknaden, mjolk och apelsiner. Sedan gick vi pa en julmassa i kyrkan, vi lyssnade nar de sjong vietnamesiska julsanger sedan blev det lite langtrakigt att lyssna pa prasten eftersom vi inte forstod ett enda ord vad han sade. Jag, Mar Jukka och Martin at pa en restaurang jag at kyckling som kom frasandes ut pa bordet pa en stekhet tallrik och sjalvklart var jag tvungen att kanna pa tallriken vilket resulterade i en liten brannskada pa vanster pekfinger men jag bestallde snabbt in ett glas med is dar jag hade mitt stackars finger resten av middagen.

Sedan samlades vi ett gang knasiga turister utanfor en liten bar. Vi spelade gitarr och sjong. Jag och Mar Jukka sjong julsanger pa svenska och finska, de flesta andra var fran australien sa de sjong pa engelska. Det var valdigt kallt att sitta utanfor baren sa jag gick till hotellet och hamtade mina ackord och smugglade samtidigt med ett par filtar som vi svepte in oss i. Sedan satte jag och Bram (Belgien) igang att sjunga the Pogues "Farytailes of New York" vi sjong massa andra sanger ocksa med allt hogre roster. Pa natten gick vi frusna och huttrandes tillbaka till hotellet. Med iskalla fotter krop Jag och Mar Jukka ned i samma sang under 8 tacken och med en heater riktad pa oss. Vi kunde knappt rora oss under de tjocka tackena men vi sov valdigt gott den natten. En annorlunda men lyckad jul som vi sent kommer glomma.

Den 25 dec kom Martin och knackade pa dorren. Sedan kom Bram med varsin chokladbakelse at mig och mar jukka. Vi packade vara saker sedan drog vi ut pa nya aventyr. Jag, Mar Jukka, Martin och Bram hyrde motorcyklar och akte till Ban Ho till en hot spring och badade. Nar vi skulle ga trampade Mar Jukka ned i ett hal i leran med stoveln. Jag skrattade saklart sa jag holl pa att kikna at min stackars vans olycka. Men sedan trostade jag henne och vi drog ivag hemat i morkret och kylan pa vara motorcyklar. Vi korde upp genom bergen, tills vi nadde molnen. Dimman var sa tat, vi kunde knappt se var vi korde ibland och det var stora hal i vagen. Svinkall korde jag insvept i en filt, det sag ibland ut som det snoade. Vi kom helskinnade men mycket frusna tillbaka till regniga Sapa. At middag och sedan tog vi farval av Bram. Martin flyttade in hos oss den sista natten. Den 26 dec kom Martin och overraskade oss med varsin rod ros, sdan packade vi vaskor igen, checklade ut och bestallde biljetter till sovbussen mot Hanoi pa kvallen.

God Jul och Gott Nytt År önskar Maya och Mar Jukka från Sapa!

Vi förbereder oss för julfirande här i Sapa i norra Vietnam, denna bild tog vi när vi var i Hue. Jag saknar Sverige så mycket nu. Till alla pepparkakor, glögg, julmust, risgrynsgröt, ris á la malta, nötter och chokladaskar: vi ses nästa år och alla andra jular i mitt liv. Puss och kram till alla nära och kära: vi kommer ha supermysiga jular framöver. Saknar er som tusan nu, jag kanske kommer hem tidigare... kanske.. Imorgon ska vi dra ut på motorcykel till en by här sen ska jag och Mar Jukka sitta vid hotellets julgran vid den öppna spisen och dricka ingefärste och sjunga julsånger på svenska och finska. Vi ska skriva färdigt alla julkort som vi inte hunnit med och sakna våra nordiska hemland, sen ska vi gosa ner oss under tre tjocka täcken och prata om tomten. Puss och kram! Hoppas ni alla där hemma får en mysig jul med massa härlig snö!

Vietnam

Det var en fruktansvärd bussresa från Pakse till Hue i Vietnam som vi helst av allt vill glömma. Bussen var fullpackad med saker, någon sorts metallburkar var på golvet och dessutom packad med människor, såväl lokalbefolkning från Laos som turister. Jag och Mar Jukka tittade frågande på varandra, men vi  gick ombord på bussen och klämde in oss på varsitt säte. Lokalbefolkningen hostade och harklade sig, spottade på golvet i bussen och skrek till varandra, de var dessutom arga på mig och Mar Jukka för att vi i slutet av resan inte "hittade" våra biljetter eftersom vi ville åka med till nästa stad. Efter 18 timmars bussresa kom vi fram till Hue den 13 nov på eftermiddagen. Hue var en trevlig stad men vi möttes av arga vietnameser. Vi vandrade oss svettiga fram till ett hotell, Mar Jukka hade slängt sina trasiga sandaler i Don Det i Laos så hon vandrade barfota precis som hon gjort de senaste dagarna, som en liten hippiewannabe. På kvällen letade vi efter en bra restaurang och då haffade en cykeltaxi oss så vi fick åka gratis till en vegetarisk restaurang, det var bra mat men runt omkring oss sprang det feta råttor mellan borden. Cykeltaxin väntade på oss utanför restaurangen, och vi åkte såklart med igen, det var otroligt roligt, vi provade också att köra den. Jag tror att den stackars taxichauffören hette New moon... vi frågade honom om det var -heavy? han svarade -happy! If you happy, im happy! Han tog oss på en rundtur genom hela staden den kvällen.

Vi tog en sleepingbus från varma Hue och den 16 nov kom vi fram till galna Hanoi i norra Vietnam. Chockade klev vi ur bussen till en kall och regnig storstad. Vi hade inte tillräckligt med kläder på oss, frusna hoppade vi in i första bästa taxi till ett hotell. Hotellet var kallt och det som skulle vara "hot shower" var en svinkall dusch, dagen efter fick vi veta att vi skulle ha tryckt på en knapp för att få varmmvatten. Vi gick till Masoleum och sag Uncle Ho Chi Minh sedan jagade vi pepparkakor resten av eftermiddagen i Hanoi, vi gick forst till svenska ambassaden sedan till finska, utan resultat. Nar vi tomhanta skulle ta oss tillbaka till hotellet igen blev trafiken mer och mer galen, det gick knappt att ta sig framat utan att riskera att bli pakord. Fullstandigt utmattade kom vi till slut tillbaka till hotellet. Vi lagade varan traditionella sallad med Gonzalos recept: Tomat, gurka, sallad, silandro, vitlok och lime och sedan sov vi som tva sma barn.

Den 17 nov åkte vi till Halong city, vi gick till en marknad där och skulle köpa varma kläder men det var för dyrt så vi köpte Oreo och mumsade i oss istället. Vi träffade den stressade turistguiden Alex Son (Vietnam) han sa att det inte gick några fler båtar när vi kom tillbaka men vi trodde inte på honom så vi satte oss att vänta i hamnen på att någon båt skulle hämta upp oss men vi väntade förgäves. Frusna och fattiga kom vi tillbaka till Alex Son som tyckte synd om oss vackra flickor så han och hans vän skjutsade oss till hans guesthouse där vi fick bo billigt. Sedan bjöd han och en vän ut oss på restaurang där vi åt Hot Pot med kyckling, tofu och grönsaker. Vi hörde hönorna skrika innan de blev slaktade i rummet bredvid, men det hade varit lyckliga hönor som levt uppe i bergen så även Mar Jukka som egentligen var vegetarian kunde äta. I soppan hivade Alex Son i kycklinghuvud och kycklingfötter och jag och Mar Jukka åt allt utom detta, vi sparade delikatesserna åt Alex Son. Vietnamesisk vodka serverades till maten och vi skålade manga gånger och firade att det var Mar jukkas födelsedag, Chuc mung sinh nhat- Grattis på födelsedagen! Sedan åkte vi till ett ställe och sjöng karaeoke tills vi inte hade några röster kvar.

Den 18 nov tog vi båten i Halong Bay till Cat Ba island, det var ganska stillsamt på ön och vi hittade varken tårta eller något trevligt uteställe som var öppet. Jag frågade några grabbar Kavian (Sverige) och Martin (Tyskland) som vi mötte längs gatan var partyt var och de bjöd in oss att hänga med dem och leta. Det låg spelkort överallt pa gatorna i byn och jag valde ett kort som alla skulle gissa vilket kort det var. Den som gissade rätt skulle köpa öl åt alla och springa naken runt i byn. Martin gissade rätt, det var klöver knekt!  Han köpte öl åt alla men han ville inte springa naken själv så vi tog ett kollektivt beslut att vi alla skulle klä av oss och springa nakna ut på piren. Så vi gjorde det, Martin hoppade till och med i vattnet och tog ett kallt dopp. Jag och Mar Jukka dansade och sprang runt pa piren. Vi tog några fina foton och en rolig film över hur vi firade Mar jukkas 22-årsdag. Sedan gick vi till vårt hotellrum och satt ute på balkongen och snackade, jag gjorde en tårta med kakor åt Mar Jukka med ficklampa som ljus.

Den 20 nov hyrde vi motorcykel som pajade när vi försökte fly från den arga alkoholstinkande mannen som ville ha betalt när vi passerade till nationalparken. Vi fick släpa motorcykeln upp for en backe till narmsta hus och ringa till uthyraren, det tog 2 timmar sedan kom en man och sparkade igång motorcykeln, vi appladerade och sedan åkte vi till Hospital cave och fikade i grottan. Vietnamesiska soldater hade vardats i hemlighet i den grottan nar det var krig. Den 21 nov tog vi oss tillbaka till Hanoi och tog nattåget mot Sapa for att fira jul. Taget var det mest obekvama tag jag nagonsin akt med, men koper man hard seat tickets sa ar det val bara att harda ut dar i 10 timmar. Väl framme i Sapa efter tågresan kunde jag inte hitta min kamera. Så med mycket vånda och lidande försökte jag febrilt kontakta hotellet på Cat Ba island där jag sist sett min kamera men de var inte så hjälpsamma. Någon kan även ha stulit den på tåget från Hanoi till Sapa. Bättre dagar än dessa har jag haft under min resa... Min kamera kom aldrig fram igen, vi borjade fundera om det var varan osynliga van "Mollgan" som tagit den (han som alltid stokar ned i varat rum).  Men jag tror att nagon fattig vietnames pa taget stal den fran min vaska, alla mina foton fran Vietnam och den exemplariska filmen fran Cat Ba island kommer kanske inom en snar framtid upp pa You tube, vem vet.

Laos

Jag anlände till Vientiane i Laos på förmiddagen den 27 nov, checkade in på ett guesthouse och tvättade mina kläder. På kvällen kom Mar Jukka min underbara finska vän som jag träffat i Pai. Vi gick ut och åt och kom fram till att den här staden inte hade mycket att erbjuda. Men vid en restaurang träffade vi Juanjo, David (Spanien) och Camilo (Argentina) som Mar Jukka kände sedan Pai så vi slog oss ner vid dem och åt en god fisksoppa som vi med lite hjälp fick koka ihop själva. Vid bordet bredvid satt ett trevligt sällskap från Laos, Dee och hennes två morbroder, de bjöd över mig och Mar Jukka till deras bord och sedan bjöd de på Laobeer och skålade glatt med oss. Vi sjöng lite snapsvisor och Dee pratade både svenska och engelska efterssom hon nu bor i  Stockholm. Jag, Mar Jukka, Juanjo och David gick sedan ut och festade med Laosfolk på klubben Lunar 36 på ett hotelltak. Discot var inte så speciellt, vi var de enda turisterna där och lokalbefolkningen vågade inte prata så mycket med oss men vi hade väldigt roligt pga sällskapet.

Den 29 nov fixade vi visum till Vietnam sedan lämnade vi gladeligen Vientiane och tog en 4-5 timmars skumpande resa med lokalbuss till Vang Vieng. Mar Jukka åkte dit för andra gången denna resa så hon visste redan bästa stället att bo på, vi gick över en bro över floden och där var en skylt med texten Banana Bungalows, vi flyttade in i bungalow nr 2, med en hängmatta utanför. Precis vad vi behövde efter lidandet i tråkiga Vientiane. Hon varnade mig innan för att Vang Vieng är galet, många supande brittiska turister sprang omkring i badkläder inne i byn och tidigt på morgonen sprang tuppar omkring och väckte liv i hela byn, en tupp verkade ha våran bungalow som sitt huvudområde så någon sovmorgon kom inte på fråga. På natten när vi lagt oss till ro för att sova hör jag plötsligt Mar Jukka skrika och springa ut från myggnätet och jag hängde såklart på eftersom jag inte visste vad det var. Hon berättade att hon kännt någon som vandrat på hennes arm. Vi tände lampan och jag hittade den otäcka bastarden spatserandes på huvudkudden, det var en stor skalbagge och jag tog hela kudden och slängde ut den och sedan stängde vi dörren. Dagen efter undrade personalen vad som hänt med kudden och jag sa att den var för hård så de drog på ett nytt örngott och sedan fick vi tillbaka kudden.

Den 30 nov drog vi iväg på tubing utan tubes! jag är glad att jag inte hade någon tube att hålla rätt på då det var lagom knepigt att hålla rätt på sina vänner där. Det var galet roligt, tyvärr hade Mar Jukka feber och ont i halsen så hon kunde inte simma med mig i den vilda floden. Men vi drack ett par buckets sedan åkte hon hem och vilade. Jag träffade Flora (Frankrike) och Kiah (Australien) vi dansade och Flora övertalade mig att åka med och hoppa med henne från linbanan. Med skakande ben och hjärtat bultande hoppade jag med henne, och det ångrar jag inte för det var en adrenalinkick utan dess like. Vi dansade lite till sedan drog vi iväg med tubarna, jag åkte med Kiahs tube, vi paddlade oss fram till nästa bar. När vi åkte iväg från den baren hade vi lite problem då den välte några gånger innan vi lyckades klättra ombord på den båda två och hitta balans, det var panik blandat med skratt. Sedan blev det mörkt och Flora var spårlöst försvunnen! Vi gick iland och väntade och ropade efter henne, det blev allt mörkare och kallare. Det sista vi sett av henne var när hon åkte iväg före oss med tuben...

Till slut gick vi mot tuktuken och där kom Flora och en vän gående, hon var något överförfriskad men vi var lättade att hon kom till rätta. Det var så kallt i tuktuken i våra blöta badkläder så vi fick kramas hela vägen för att hålla värmen. När jag kom tillbaka till vår bungalow var Mar Jukka sjuk och ynklig så jag gick på jakt efter ingredienser till en mirakeldrink åt henne. Jag hittade alla ingredienser utom cayennepeppar, så det fick bli chilipeppar, lime, sodavatten och salt. Men den fungerade, hon var i stort sett frisk nästa dag.

Den 2 nov åkte vi bussen söderut till Pakse för att mötas upp med Gonzo.
Vi tog sleepingbus från Vientiane till Pakse men det blev inte mycket sömn, bussen skumpade och vi blev uppraggade av två charmiga grabbar Daniel och Frank (Spanien) som ville snacka med oss natten lång. Utan energi anlände vi till Pakse och damp ned på hotellet där Gonzo väntade. Det var ett kärt återseende, vi sov några timmar sedan gick vi och köpte frukt, grönsaker och gjorde en "killer sallad". På kvällen träffade vi Camilo igen och vi beslöt oss för att hyra motorcyklar och dra ut på äventyr på landsbygden dagen efter.

Den 3 nov åkte vi iväg på motorcyklarna med våra ryggsäckar packade. Vi stannade i Phaxuam och badade i ett fantastiskt vattenfall. Sedan åkte vi till Tatlo en mysig liten by med snälla människor och fullt med tuppar, hönor och kycklingar. Byn vimlade av små barn. Vi bodde på Bambuu hut guesthouse i en trevligt inredd bambubungalow med kök och hängmatta. Den 4 nov gick vi och badade i floden med några barn från byn, vi hoppade ner från klippor vid vattenfallet med dem. Vi gick till marknad när vi vaknade den 5 nov och handlade kaffe, frukt, grönsaker och ägg sedan lagade vi sallad och omelett. Vi vandrade längs floden och kom fram till en liten farm full med barn, kor, grisar och kycklingar. Vi stannade och lekte med barnen ett tag. Jag ville helst inte lämna farmen, då det kändes som hemma att vara där. Men vi bestämde att vi i framtiden ska ha en liten farm där vi kan odla allt vi behöver  och leva lyckliga där i naturen.


Den 6 nov åkte vi till Pakxong vägen dit var underbar, vi körde förbi små byar  och stannade vid en farm där det var fullt med kycklingar en kyckling hade  snärjt in sig i ett snöre och hade svårt att röra gå så jag och Ganzo räddade henne från snöret. Vi stannade och vilade en natt i Pakxong sedan tog vi oss tillbaka till Pakse. Dagen efter, den 7 nov tog vi en lång tuktukfärd till 4000 islands, det var 28 personer i tuktuken, men vi lyckades tillreda en sallad där och lokalbefolkningen som vi trängdes med fnissade åt oss tokiga turister. Vi kom fram på kvällen till Don Khong och tog en båt över till Don Det. Den 8 nov vandrade vi över till ön bredvid, Don Khon. Vikingättlingar som vi är, vandrade jag och Mar Jukka barfota hela den ca 6-7 km långa och grusiga vägen dit. Vi kom först fram till Tat Somphamit som var det vackraste vattenfall jag sett, sedan gick vi vidare till en strand där vi badade och gjorde en "crazy sallad". Sedan vandrade vi hela vägen tillbaka i mörkret på ömma fötter med endast stjärnhimlen som belysning, ficklamporna var nämligen kvar i våra bungalows. Den 9 nov vaknade jag upp med fruktansvärd värk i ryggen pga den hårda sängen, min skuldra värkte så jag knappt stod ut. Men eftersom jag är så smärttålig och tuff hängde jag ändå med och hyrde cyklar och vi cyklade först till en organisk farm där vi spelade dart och badminton och åt lunch där. Sedan cyklade vi till stranden på Don Khon där vi varit dagen innan. När det blev mörkt cyklade vi hem och självklart fick jag punka på cykeln... Vi var tvugna att gå med cyklarna för vägen var bäcksvart och vi hade endast en ficklampa. Men efter ett tag kom vi fram till en cykelverkstad och restaurang, medan de lagade punkteringen drack vi ingefärste och åt nötter. Den 10 nov åt vi nybakade goda bullar på ett bageri och sedan tog vi det bara lugnt, vi ville ut och ro men vi hittade ingen som ville hyra ut sin roddbåt till oss. Den 11 nov lämnade Camilo oss och åkte till Bangkok mot nya äventyr, det var sorgligt och vi saknade honom. På natten var det flygande insekter vid rummet och inne i rummet såg vi även en råtta! Jag och Mar Jukka skrek som två tonårstjejer och förfärades över att behöva sova med vetskapen om att en råtta huserade fritt i våra bungalows. Vi lämnade Don Det den 12 nov, jag grät som ett barn när vi tog farväl av Gonzo. Men som tur var hade jag fortfarande min kära Mar Jukka med mig, vi lämnade Pakse tillsammans mot nya okända äventyr.

Bangkok och Burma

Jag och Ganzo anlände till Bangkok den 16 nov, efter nattbussen från Chiang Mai var vi så trötta så vi gjorde inte mycket. Men nästkommande dag blev det lite shopping och på kvällen gick vi ut pa Nana Plaza, vi tittade på bikinishow med ladyboys och spanade vem som var sötast och funderade vilka som gjort hela operationen och inte. En ladyboy visade brösten för oss och ville följa med oss till hotellrummet men vi avböjde. Sedan gick vi och tittade på söta thaitjejer som dansade med enbart stringtrosor, då blev jag också danssugen så tro det eller ej men när låten "Rude boys" med Rihanna spelades gick jag upp på scenen och dansade bredvid dem, men vad jag hade för kläder på mig förblir en hemlighet här. De sade något på thailändska i högtalarna som jag inte förstod, men jag antar att de sa något om min graciösa kropp och min naturbegåvning för att dansa.

Den 18 nov på morgonen vaknade Ganzo med feber, vi vilade på dagen sedan kände han sig lite bättre och vi tog skytrain och hämtade mitt visum till Burma. Sedan åkte vi till Victory monument och hälsade på Lisa och Hermella (mina sommarkollegor från förlossningen) jag fick en temp av Lisa som kom till väl användning de närmaste dagarna, Ganzos feber kom tillbaka när vi var där. Febern gick upp och ned, nästa dag tog vi oss ut på shopping, vi åkte till MBK (rekommenderar inte, dyra kläder med dålig kvalitet) men på kvällen shoppade vi på Khao San road (rekommenderar varmt, cool plats att hänga på och speciella saker att köpa), jag köpte lite coola kläder sedan gick vi och fick riktigt bra massage där.

Efter en hel del problem med visum och flyg tog vi oss den 20 nov till Yangon i Burma (Myanmar). Vi kom till ett land där de körde bilar, bussar och lastbilar från andra världskriget. Min pappas gamla bilar med rosthål i golvet som han kör endast i undantagsfall var ingenting i jämforelse med detta. Jag fick huvudvärk av de stinkande dieselångorna. De vackra burmesiska barnen sprang barfota ut mitt i trafiken för att sälja olika saker. Män och kvinnor i Burma bär långa kjolar, så kallade longyis, män har enfärgade och kvinnor ofta med blommor.

Vi kom fram till hotellet på kvällen Gonzalo mådde lite sämre igen och på natten steg febern till 39,4 grader. Även jag kände mig yr och orkeslos efter att agerat sjuksköterska 24 timmar om dygnet med ynka 3-4 timmar sömn per natt och mycket oro, jag har nog aldrig varit så orolig för någon i hela mitt liv.

Dagen efter var jag magsjuk hela förmiddagen men jag gjorde mirakeldrinkar åt oss. Receptet är följande: 1 msk cayennpeppar, 1 msk salt, 2 pressade lime och 1 flaska sodavatten. Den kom bubblande upp ur mig ganska snart efter att jag pinat i mig den men det var bara att pina i sig en till. Jag fick först så ont i magen att jag ville skrika men det gav strax med sig och efter några timmar var vi nästan friska. Denna drink dödade vad det nu var som orsakat magsjukan.

På morgonen efter mådde vi bra och vi gick pa stan i Yangon, vi gick till ett buddhistiskt tempel, på väggarna inne i templet fanns berättelser och bilder ur Buddhas liv. På kvällen åkte vi till ett av världens underverk: Shwedagon Pagoda http://www.shwedagonpagoda.com/ ett magnifikt buddhistiskt tempel ca 110 meter högt med guld, diamanter, pärlor och rubiner. Det var magiskt att vara där, munkar och nunnor tände ljus, jag kände mig alldelses salig. Ett av världens tre buddhaträd växer där, jag plockade några fina löv från marken till min familj.

Ganzo blev sjuk igen, vi hade planerat att åka till Inle Lake men vi fick ställa in den resan och den 24 nov bar det av till SOS International clinic for att undersöka varför febern aldrig gav med sig, 5 dygns feber vid det här laget och vätske- och näringsintaget hade inte varit det bästa, dehydreringen var ett faktum. Efter 3 timmar och 250$ fattigare hade de kommit fram till att det inte var varken Denguefeber, Malaria eller någon annan påvisbar sjukdom. Vi bestämde oss dagen efter för att flyga tillbaka till Bangkok.

Den 24 nov var vi tillbaka i Bangkok, sjukhuset vi tog oss till var under all kritik och det skulle ta timmar av väntan där för att träffa en läkare. På detta sjukhus ville man inte vistas i mer än några minuter då det var så mycket sjuka människor och ohygieniskt. Den 25 nov åkte Ganzo till en annan klinik söderut och jag stannade i Bangkok för lite shopping, sedan bokade jag bussresa för att ta mig till Laos.