Vietnam

Det var en fruktansvärd bussresa från Pakse till Hue i Vietnam som vi helst av allt vill glömma. Bussen var fullpackad med saker, någon sorts metallburkar var på golvet och dessutom packad med människor, såväl lokalbefolkning från Laos som turister. Jag och Mar Jukka tittade frågande på varandra, men vi  gick ombord på bussen och klämde in oss på varsitt säte. Lokalbefolkningen hostade och harklade sig, spottade på golvet i bussen och skrek till varandra, de var dessutom arga på mig och Mar Jukka för att vi i slutet av resan inte "hittade" våra biljetter eftersom vi ville åka med till nästa stad. Efter 18 timmars bussresa kom vi fram till Hue den 13 nov på eftermiddagen. Hue var en trevlig stad men vi möttes av arga vietnameser. Vi vandrade oss svettiga fram till ett hotell, Mar Jukka hade slängt sina trasiga sandaler i Don Det i Laos så hon vandrade barfota precis som hon gjort de senaste dagarna, som en liten hippiewannabe. På kvällen letade vi efter en bra restaurang och då haffade en cykeltaxi oss så vi fick åka gratis till en vegetarisk restaurang, det var bra mat men runt omkring oss sprang det feta råttor mellan borden. Cykeltaxin väntade på oss utanför restaurangen, och vi åkte såklart med igen, det var otroligt roligt, vi provade också att köra den. Jag tror att den stackars taxichauffören hette New moon... vi frågade honom om det var -heavy? han svarade -happy! If you happy, im happy! Han tog oss på en rundtur genom hela staden den kvällen.

Vi tog en sleepingbus från varma Hue och den 16 nov kom vi fram till galna Hanoi i norra Vietnam. Chockade klev vi ur bussen till en kall och regnig storstad. Vi hade inte tillräckligt med kläder på oss, frusna hoppade vi in i första bästa taxi till ett hotell. Hotellet var kallt och det som skulle vara "hot shower" var en svinkall dusch, dagen efter fick vi veta att vi skulle ha tryckt på en knapp för att få varmmvatten. Vi gick till Masoleum och sag Uncle Ho Chi Minh sedan jagade vi pepparkakor resten av eftermiddagen i Hanoi, vi gick forst till svenska ambassaden sedan till finska, utan resultat. Nar vi tomhanta skulle ta oss tillbaka till hotellet igen blev trafiken mer och mer galen, det gick knappt att ta sig framat utan att riskera att bli pakord. Fullstandigt utmattade kom vi till slut tillbaka till hotellet. Vi lagade varan traditionella sallad med Gonzalos recept: Tomat, gurka, sallad, silandro, vitlok och lime och sedan sov vi som tva sma barn.

Den 17 nov åkte vi till Halong city, vi gick till en marknad där och skulle köpa varma kläder men det var för dyrt så vi köpte Oreo och mumsade i oss istället. Vi träffade den stressade turistguiden Alex Son (Vietnam) han sa att det inte gick några fler båtar när vi kom tillbaka men vi trodde inte på honom så vi satte oss att vänta i hamnen på att någon båt skulle hämta upp oss men vi väntade förgäves. Frusna och fattiga kom vi tillbaka till Alex Son som tyckte synd om oss vackra flickor så han och hans vän skjutsade oss till hans guesthouse där vi fick bo billigt. Sedan bjöd han och en vän ut oss på restaurang där vi åt Hot Pot med kyckling, tofu och grönsaker. Vi hörde hönorna skrika innan de blev slaktade i rummet bredvid, men det hade varit lyckliga hönor som levt uppe i bergen så även Mar Jukka som egentligen var vegetarian kunde äta. I soppan hivade Alex Son i kycklinghuvud och kycklingfötter och jag och Mar Jukka åt allt utom detta, vi sparade delikatesserna åt Alex Son. Vietnamesisk vodka serverades till maten och vi skålade manga gånger och firade att det var Mar jukkas födelsedag, Chuc mung sinh nhat- Grattis på födelsedagen! Sedan åkte vi till ett ställe och sjöng karaeoke tills vi inte hade några röster kvar.

Den 18 nov tog vi båten i Halong Bay till Cat Ba island, det var ganska stillsamt på ön och vi hittade varken tårta eller något trevligt uteställe som var öppet. Jag frågade några grabbar Kavian (Sverige) och Martin (Tyskland) som vi mötte längs gatan var partyt var och de bjöd in oss att hänga med dem och leta. Det låg spelkort överallt pa gatorna i byn och jag valde ett kort som alla skulle gissa vilket kort det var. Den som gissade rätt skulle köpa öl åt alla och springa naken runt i byn. Martin gissade rätt, det var klöver knekt!  Han köpte öl åt alla men han ville inte springa naken själv så vi tog ett kollektivt beslut att vi alla skulle klä av oss och springa nakna ut på piren. Så vi gjorde det, Martin hoppade till och med i vattnet och tog ett kallt dopp. Jag och Mar Jukka dansade och sprang runt pa piren. Vi tog några fina foton och en rolig film över hur vi firade Mar jukkas 22-årsdag. Sedan gick vi till vårt hotellrum och satt ute på balkongen och snackade, jag gjorde en tårta med kakor åt Mar Jukka med ficklampa som ljus.

Den 20 nov hyrde vi motorcykel som pajade när vi försökte fly från den arga alkoholstinkande mannen som ville ha betalt när vi passerade till nationalparken. Vi fick släpa motorcykeln upp for en backe till narmsta hus och ringa till uthyraren, det tog 2 timmar sedan kom en man och sparkade igång motorcykeln, vi appladerade och sedan åkte vi till Hospital cave och fikade i grottan. Vietnamesiska soldater hade vardats i hemlighet i den grottan nar det var krig. Den 21 nov tog vi oss tillbaka till Hanoi och tog nattåget mot Sapa for att fira jul. Taget var det mest obekvama tag jag nagonsin akt med, men koper man hard seat tickets sa ar det val bara att harda ut dar i 10 timmar. Väl framme i Sapa efter tågresan kunde jag inte hitta min kamera. Så med mycket vånda och lidande försökte jag febrilt kontakta hotellet på Cat Ba island där jag sist sett min kamera men de var inte så hjälpsamma. Någon kan även ha stulit den på tåget från Hanoi till Sapa. Bättre dagar än dessa har jag haft under min resa... Min kamera kom aldrig fram igen, vi borjade fundera om det var varan osynliga van "Mollgan" som tagit den (han som alltid stokar ned i varat rum).  Men jag tror att nagon fattig vietnames pa taget stal den fran min vaska, alla mina foton fran Vietnam och den exemplariska filmen fran Cat Ba island kommer kanske inom en snar framtid upp pa You tube, vem vet.